"Han är ju den första asylen"

Är precis hemkommen från festivalen och personalfesten för den delen, olite folk osv. Blev en lugn kväll, växeln börjar trotts allt ringa sju imorrn och då är det jag som befinner mej där i headsetet. Pigg, alert och på bra humör. Träffade Emmelie bland folkmassan. Gissa om vi blev förvånade när det flög förbi en fågel, helt ovetandes om att den skulle lägga avföring på hennes ben. Tur att det inte var i håret, konstaterade vi. Det gäller att tänka positivt! Vad händer annars då? Joo, jag har snart gjort min första vecka på jobbet, har en tatuering på gång och imorrn blir det Kerstin med comp. Lääängtar! Nu ropar sängen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0